Datortekniken ger oss stora möjligheter att bevara, arkivera och göra gamla fotografier tillgängliga för en kulturhistoriskt intresserad allmänhet. Här är några av fördelarna med att digitalisera föreningens bilder.

Genom årens lopp har bilder sparats på allehanda sätt hos föreningar och institutioner. Allt från att ligga osorterat i kartonger till exemplariska arkiv med tillhörande förteckningar. Trots ett välordnat arkiv finns det begränsningar när det gäller att snabbt hitta bilder i samlingen. Datortekniken gör det möjligt att hålla ordning på bilderna och via Internet visa dem för en intresserad allmänhet.

Datorn
+
föreningarnas
bildarkiv

= SANT

Många hembygdsföreningar har i sin ägo fantastiska och unika bildsamlingar. Dokument av bygdens historia, dess människor, unika byggnader och lika unika föremål, sedan länge försvunna industrier eller bortglömda hantverk och redskap. Tänk alla övriga ideella föreningar som också samlat bilder - då anar vi vilka skatter som finns bevarade, men okända för många utanför föreningarnas verksamhet.

Varför ska vi digitalisera bilder?
Frågan är berättigad, det går ju att ordna ett bildarkiv på traditionellt vis Och det blir tillgängligt även då. Men det finns flera skäl att skapa en bilddatabas som komplement till pappersarkivet.

• Att titta på en digital bild sliter inte på originalet
• Bilden blir mer lättillgänglig i en databas
• Det går fort och enkelt att söka bland bilderna
• Du får snabbt övrig textinformation tillsammans med bilden
• Flera sökord om bildens motiv ger flera vägar in i bildsamlingen
• Tillgängligheten gör bilden känd

När en förening väljer att digitalisera sina bilder finns också en unik möjlighet till ytterligare dokumentation av materialet. Ibland kan en historia eller anekdot vara kopplad till bilden. Passa på och skriv ned dessa eller varför inte spela in berättaren på band? Idag kan vi enkelt lagra även ljudfiler på datorn och det ger möjligheten att koppla ihop text, ljud och bild på ett och samma ställe.

Bilden är en underskattad källa bland forskare vid högskolor och universitet. Här kan många föreningar bidra genom att digitalisera sina bilder och därmed göra forskarna uppmärksamma på ett unikt och alltför sällan utnyttjat källmaterial.

När föreningen valt ut bilder för registrering är det dags för nästa moment: 
att identifiera och klassificera innehållet i varje bild.

Det här arbetet kan du också förbereda redan innan du sätter igång datorn för att föra in bilden i ett registreringsprogram. Läs mer under rubrikerna till vänster.

De flesta svenska museer klassificerar idag enligt Outline (Outline of Cultural Materials - OCM) ett system med sifferkoder för olika benämningar. Outline, Samoreg och Sweterm är olika standarder och hjälpmedel för ditt dokumentationsarbete, ordlistor finns på Internet.

Ett bra hjälpmedel vid klassificeringen av bilder är Outline, ett ämnesklassifikationssystem för svenska museer. Outline finns numera på Internet.

Boken Outline översattes och bearbetades av Nordiska museet. Här finns tips på hur bilder och föremål ska klassificeras. Nordiska Museet uppdaterar inte längre Outline i bokform. Outline finns på Internet i något reviderad form sedan 1993. Tyvärr är Outline idag något föråldrad. Många viktiga ämnesord saknas. Ett så enkelt ord som t ex smedja finns inte med. Då är det upp till föreningen att konstruera egna kategorier och realnummer.

Så fungerar Outline
Outlines hierarkiska system består av huvudgrupper numrerade från 10 till 88. Under dessa grupper finns sedan realnummer som består av tre siffror. En finfördelning av dessa nummer består av ett extra nummer. Huvudnumret för till exempel rättsskipning är 69 och realnumren är 691–698.

Antag att vi har en bild som föreställer en landsfiskal en fångvaktare och ett fängelse. Landsfiskalen får realnummer 693, fångvaktaren och fängelset får 697. Orden för respektive nummer som bilden föreställer blir sedan ett ämnesord och därmed en sökingång i registret. Detta är den stora fördelen med systemet. Realnumret kan för övrigt uteslutas om man så vill.

I Internetversionen av Outline, är hemsidan uppdelad på två ”sidor”: huvudnumren, den tvåsiffriga koden, bildar en sida och det tresiffriga realnumret, som ger en mer exakt gruppering, bildar den andra. Det finns även snabblänkar från ett realnummer till ett annat för att lättare hitta.

Om jag till exempel vill registrera växter och växtliv väljer jag Flora med nummer 137. Bredvid finns kommentaren ”se även insamlande av föda 222”. Siffran 222 är klickbar och leder direkt till ”Insamling av ätbart”.

Outline kräver naturligtvis noggrannhet med grupperingen och att man vet vad man ska söka på. Vissa ord finns som sagt inte ännu.

Ju fler som använder detta system desto fler register blir likartade och enkla att söka i. Det blir lättare att hitta sökingångar i bildsamlingen och byta information med andra hembygdsföreningar, museer eller institutioner. Alla som använder Outline talar samma språk.

Syftet är att systemet ska vara intakt även om 100 år och med tanke på att Nordiska Museet inte uppdaterar Outline så lär den nog ha samma utseende om 100 år. Boken finns bara att köpa på antikvariat. Så illa är det faktiskt!

Här går vi kort igenom vad du ska tänka på när du väljer teknisk utrustning för att digitalisera föreningens samlingar. Vi tittar också på de olika stegen för att skanna in, namnge och efterbehandla bildfiler.

När bilderna är skannade och sparade är det dags att lagra och registrera dem, det går vi igenom här och i avsnittet bildregistrering.

Ibland behöver bilderna justeras efter skanning. Det kan vara bildstorlek, ljus, kontrast, färg eller skärpa. Då behövs ett bildbehandlingsprogram.

Marknadens bästa är Adobe Photoshop men det är dyrt. Adobe har ett mycket billigare alternativ nämligen Photoshop Elements 2.0 för runt tusenlappen. Programmet kan laddas ned i demoversion (www.adobe.se/products/tryadobe/main.html) och klarar de grundläggande behoven för bearbetning av bilderna.

Det finns även andra bra och billiga alternativ. Ett sådant är bildbehandlingsprogrammet Pain Shop Pro 7.0 från Jasc (www.jasc.com) för under tusenlappen. Ett annat är Corel Draw 11 fast den kostar någon tusenlapp mer. Självfallet finns det flera program på marknaden och det går säkert att få tag på både bra och billiga program via Internet.

Ett utmärkt alternativ till Photoshop är är GIMP (www.gimp.org) Det var ursprungligen konstruerat för operativsystemet Linux men finns numera även för Windows och är dessutom gratis.

Ett annat bra gratisalternativ från Internet är XnView som finns att hämta på www.xnview.com. Programmet finns på svenska och har alla de grundläggande behov för att behandla en skannad bild. Programmet har ett inbyggt bildspel för att visa bilderna som småbilder som ger bättre översikt över samlingen.

Flera föreningar kan gå ihop och köpa program tillsammans för att få mängdrabatt eller kontrollera om det finns särskilda avtal för köp av s.k. grupplicenser.

Den kanske viktigaste länken i ”digitaliseringskedjan” är registreringsprogrammet. Det finns tyvärr inga program på svenska som är billiga, kraftfulla och anpassade för små föreningars behov och ekonomi.

På Internet finns det flera program för registrering och lagring av bilder. Väljer du Internetalternativet är dock programmen på engelska. Peter Berkesand har tittat lite närmare på några program nedladdade från Internet samt Access och Sofie. Det vanligaste alternativet i professionella sammanhang i Sverige är programmet Sofie som utvecklats av Västerbottens museum.

Det enklaste programmet är Photolocator (www.photolocator.com). Ett av de bättre programmen var Showcase 3.3. (www.cquick.com/showcase/). Programmet är faktiskt riktigt bra och ganska enkelt att komma igång med. Det sista programmet som jag testade var ImageKeep Express  (www.techass.com/tasc/products/). Ett mycket prisvärt och tämligen enkelt program att hantera sina bilder i.

Den förslagne datoranvändaren kan göra ett eget registreringsprogram i t.ex. Microsoft Access. Detta förutsätter att Microsoft Office Pro finns installerat i datorn. Jag har själv gjort två registreringsprogram i Access.

Det vanligaste alternativet i professionella sammanhang är programmet Sofie som utvecklats av Västerbottens museum (www.databasensofie.se). Programmet är anpassat och byggt efter museernas behov men är ändå ett bra alternativ.

Peter Berkesand
forskningsingenjör vid Linköpings Universitet